Analys av projektet


Utgå från elevernas vardag

Tack vare enkätundersökningen som jag genomförde i klassen några veckor innan projektet startade, hade jag en naturlig ingång. Jag kunde referera till vad de hade svarat och de blev påminda om hur de kunde bidra med information i ämnet. De och ingen annan är expert på just deras medieanvändning. I flera av de projekt som beskrivs i Interaktiva medier och lärandemiljöer vittnar pedagoger om den iver och motivation som skapas när undervisningen utgår från elevernas egna intresse för digitala verktyg. Diaz skriver om hur elever kan förstå att de är del av ett större sammanhang när undervisning kopplas till deras värld utanför skolan (Dunkels & Lindgren, 2014).

Samarbete med läraren

I början av projektet var inte läraren närvarande på grund av sjukdom, vilket så klart var en besvikelse för mig. Ofta har jag sett att mitt upplägg och min undervisning kan väcka idéer och även ge ny kunskap till klassläraren. Tidigare har jag framför allt gått in i undervisningsprojekt då det handlat om informationskunnighet. Här har det varit extra viktigt att läraren deltar och fortbildas i och med min undervisning. Hampson Lundh & Limberg skriver om att lärare, liksom elever har begränsad uppfattning av vad informationskompetens innebär och föreslår att vuxna och barn närmar sig ämnet gemensamt (2013). Förutom att jag därför gärna ser att läraren deltar är det också en stor vinst att jag och läraren efter lektionen tillsammans kan utvärdera och reflektera kring hur arbetssättet fungerat i klassrummet. Detta är mycket värdefullt för fortsättningen och för läraren som gör en formativ bedömning av elevernas förmågor. I läroplanens första kapitel betonas vikten av att hela tiden utvärdera och utveckla metoder tillsammans med elever och personal i skolan (Skolverket, 2011).

Svårt att nå förståelse

Lektionerna som handlade om könsroller var på en något för abstrakt nivå för eleverna. De hade svårt att metatänka kring vilken påverkan media har på deras uppfattningar. Jag tror att detta innehåll passar en åk 6 bättre, vilket jag tänker pröva. Lektionerna fungerade för denna åk 4 som en första tanke på att man behöver vara kritiskt till hur könsroller framställs i media. De kom med exempel och erfarenheter som vi kunde lyfta. Däremot var det svårt att kräva av dem att sätta ord på strukturer och förhållanden. Vi lärare får se det som en introduktion till ett ämne att spinna vidare kring.

Utvärdering av målen med projektet

Ett av målen i mitt projekt var att ge elever stöd för att lära sig reflektera. Eleverna fick under projektets gång testa flera olika metoder för att reflektera kring lektionernas innehåll och träna sig i att ta ställning. Dessutom gav detta tillfälle för eleverna att lyssna på varandras olika tankar. Vissa elever hade lättare att tänka kring vad de lärt när det gått någon dag. De kom med tankar från förra lektionen när det var dags för ny lektion, vilket tyder på att de hade reflekterat kring innehållet. Eftersom ämnet media är så aktuellt i elevernas vardag var det lätt för dem att bli påminda om vad vi samtalat om även på fritiden. Majoriteten av 9-12 åringar använder exempelvis sociala medier varje dag (Ungar och medier, 2017). De kunde ta med sig gårdagens upplevelse in på lektionen och skapa underlag för ett nytt lärtillfälle. Det gör att man som lärare får bekräftelse på att undervisningen är relevant och vet vilken riktning man ska fortsätta i. Därför är jag mån om att även i fortsättningen ge tid i början av varje lektion ta tid till att följa upp föregående lektioner och tankar.

Diaz skriver om hur internet kan förstärka demokratin, t.ex. arabiska våren men att det är av samma vikt att synliggöra tankar inne i klassrummet. Löfving refererar till Dysthe när det gäller vikten av att klassrumsklimatet öppnar upp för att lära av och lyssna på varandra. Hon betonar även att vi måste utgå från elevernas verklighet så att de känner att det angår dem (Dunkels & Lindgren, 2014). I mitt projekt försökte jag arbeta i enlighet med detta och kunde se hur vissa elever inte riktigt kände sig trygga eller vana att uttrycka sina egna tankar. Detta kräver med största sannolikhet långvarig träning, vilket läraren uppmärksammade och det ska bli roligt att följa klassen de kommande åren för att se utvecklingen. Dessa eleverna hade däremot inte samma problem att svara på fakta-frågor där de kände att de hade ett “korrekt” svar. Jag försökte därför ställa reflekterande frågor som de kände att de ägde svaret på, som bara utgick från dem själva och ingen annan kunde ha invändningar mot, exempelvis “vad använder du sociala medier till?”. Nästa svårighetsgrad handlade mer om att ta ställning av typen “är det bra eller dåligt” och här kunde osäkerheten tränga sig på. Liedman skriver om att lärare inte kan förmedla fakta om demokrati utan måste låta eleverna utveckla förmåga att ta ställning och “förstå och bruka retorikens verkningsmedel” genom praktiskt utövande. Vi lärare försökte därför vara med och exemplifiera och vägleda i det reflekterande samtalet. Samtidigt tar författaren upp dilemmat att unga idag präglas av språkbruket på sociala medier, där subjektivt tyckande är norm och åsikter uttrycks utan resonemang likt faktapåståenden. Här har skolan en viktig roll att förmedla att det även finns objektiva förhållanden och vikten av kunna urskilja fakta från åsikt (Sporrong & Tikkanen, 2016). Detta för mig in på mina andra mål med projektet:

  • Förstå hur medierna påverkar oss samt vikten av att kunna påverka och sprida information.
  • Förstå vikten av ett källkritiskt förhållningssätt samt fundera kring hur man kan ta reda på om något är sant.

Elever i gymnasieskolan har en skeptisk syn på att använda bloggar och sociala medier som källor, både på grund av att de är förtrogna med hur de kommer till och att de förknippas med personliga åsikter. Många ser Wikipedia som direkt opålitlig men använder den ändå. Här är det avgörande att kunna undersöka vilka som står bakom artikeln och vilka referenser som använts. Det krävs ökad kunskap om genrer på internet, hur de produceras och vad de kan användas till, för att kunna använda nätet på ett säkert vis (Rivano Eckerdal & Sundin, 2014). Utifrån denna kunskap kan jag se betydelsen av att jag inledningsvis i projektet urskiljde massmedia från sociala media och vårt samtal om dess olika funktion. Detta gick jag tillbaka till under alla lektioner. Eleverna fick klart för sig att det finns olika syften med olika former av media. Av tidigare erfarenhet vet jag att eleverna ofta vill veta vad som är tillförlitligt och vad som inte ska användas, men i det här arbetet har vi lagt fokus på att eleverna ska tycka och tänka själva, utan rätt och fel. På så vis har de istället fått komma på strategier som att “prata med en vuxen”, “ta redan på vem som skickat kedjebrevet från början”. Det ger en djupare dimension än att lära sig att exempelvis alla bloggar otillförlitliga. Detta bidrar till att mina mål är starkt sammankopplade. Det är först vid reflektionen och samtalet kring vad vi upplevt i media som vi kan blir medvetna om dess påverkan och hur vi ska förhålla oss till det. Rivano Eckerdal skriver att det är i dialogen som vi får en repertoar av strategier för att värdera information i olika sammanhang. Vi måste uppmärksamma potentialen i att elever får samtala om val och värderingar av källor (Rivano Eckerdal & Sundin, 2014).

Loggboken

Min tanke från början var att loggböckerna skulle hjälpa mig att följa elevernas utveckling och lärande. Den funktionen kan loggböckerna tyvärr inte tillskrivas. Jag har tyvärr inte kunnat se en progression i loggböckerna. Elever som skriver mer innehållsrikt, gjorde det redan från start. Det beror mest på att det är för få lektioner att jämföra med. Jag skulle gärna vilja arbeta med alla sex avsnitten av Är det sant? för att tydligare se om de blir tränade i att reflektera. Det skulle naturligtvis även ge dem mer innehåll att reflektera kring, vilket också kan öka chansen att se en utveckling. Loggboken blev mer som en sammanfattning av lektionen. Mycket kortfattat och inte så utmanande tankar, mer en reflektion över vad vi gjort under lektionen. Loggboksskrivandet fungerade som en avrundning där eleven fick samla sina tankar, men det var inte så många som kunde sätta ord på dessa tankar mer än mycket kortfattat.



Jag kommer att vilja använda loggbok som avrundning på mina lektioner även framöver. Eleven tvingas till att tänka efter vad hen har gjort under lektionen och om hen har tagit ställning eller ändrat uppfattning inom ämnet. I läroplanens syftesbeskrivning för samhällskunskap går att läsa att eleven ska ges möjlighet att uttrycka sina ställningstaganden utifrån personliga erfarenheter samt delta i meningsutbyte (Skolverket, 2011). Ofta nappade eleverna i loggboksskrivandet på vissa saker som uppstått i de reflekterande diskussionerna som ägt rum på lektionerna. Det visar vad de tagit fasta på under lektionen och att de lärt sig av det.



Loggboken blev personlig för vissa, ämnen som engagerade eleverna fick längre svar och utropstecken m.m. som visade på att eleven verkligen skaffat en åsikt.



Loggboken kunde även göra mig uppmärksam på ämnen jag behövde förtydliga eller ta upp nästa lektion.


En elev som ger som förslag att man kan faktagranska genom att söka på google visar tydligt att jag behöver prata mer om hur google fungerar och vad det är. Rivano Eckerdal och Sundin (2014) skriver just om hur olika format och genrer blandas i träfflistan på google och att användare deltar både som författare och läsare. Jag tror att det är av största vikt att samtala och undervisa om google. Det är ett vedertaget begrepp och tillvägagångssätt för att hitta information. Rivano Eckerdal och Sundin fortsätter att problematisera det faktum att elever idag ofta arbetar med komplexa uppgifter där förståelse och analys krävs. Eleverna blandar ihop detta med ren faktasökning, vilket bidrar till problem när google används i sökandet efter svar (2014). Det är en sak att ta reda på när bussen går, med hjälp av google och en annan att svara på frågor som inte har ett "rätt svar".


Loggboken till höger visar hur en elev skriver att man ska sudda om man ser en ram och skriva "alla" istället. Här kände jag mig tvungen att prata mer om hur ramarna fungerade som symboler för en struktur, för att försäkra mig om att eleverna förstått poängen med lektionen. Detta är exempel på hur loggböckerna har kunnat stödja mig i min undervisning och fortsatta arbetsgång.

Avslutningen på projektet

På grund av tidsbrist kunde jag inte vara med under hela arbetet med eleverna. Mitt projekt fick därför omfatta tre av de sex avsnitt som UR skola har i programserien Är det sant? Därefter påbörjade vi “finalen” som innebar en tipslista för att bli nätsmart. Tipslistan ska presenteras för årskurs 3, men detta hann jag tyvärr inte att vara med och avsluta, vilket förstås inte känns optimalt. Klassläraren kommer fortsätta arbeta med reflektionsövningar i anslutning till de återstående tre programmen samt skriva i loggböckerna. Därefter ska de slutföra tipslistan och förbereda presentationen i årskurs 3. När vi påbörjade listan fick eleverna återigen träna på att sätta ord på vad de lärt sig och vad de har kommit fram till i ämnet. Det fungerade som en bra repetition och jag fick i rollen som sekreterare hjälpa till med formuleringar medan eleverna förde resonemang om deras nya insikter. På så sätt blev deras lärande synligt även för dem själva. Pålsson skriver om hur digitaliseringen av skolan medför att det inte längre handlar om att förmedla kunskap till eleverna på ett sätt som rådde för, “de behöver också lära sig att lära och att genom reflektion, analys och pedagogiskt stöd förvandla information till kunskap” (Dunkels & Lindgren, 2014, s. 23). Det är precis på det sättet mina elever har fått utveckla kunskap om media och dess påverkan. Den avslutande uppgiften resulterade i en innehållsrik tipslista, men framför allt skapades ett reflekterande samtal där eleverna fick resonera kring vad de lärt i ämnet. Diskussionen utvecklades när en elev föreslog att punkterna skulle kategoriseras för att eleverna skulle få olika ansvarsområden vid presentationen i årskurs 3. Nu fick de tänka efter vad de olika punkterna verkligen innebar och hur de hängde samman.

Lärdomar för framtiden

Jag kommer att vilja genomföra detta arbetsområde igen och har en vision om att det ska bli obligatoriskt i åk 4 eller 5 på mina skolor. På så sätt startas ett reflekterande arbetssätt som kan stödja eleven genom all undervisning. Det är flera förändringar som jag redan till nästa tillfälle skulle tänka på att göra:

  • Planera för att vara med i arbetet med alla sex avsnitt av programserien.
  • Göra en light-version om könsroller i media och först i åk 6 gå på djupet med detta.
  • Tillsammans med läraren fundera ännu mer över hur vi formulerar frågorna till loggboken.

Källor

Dunkelz, E & Lindgren, S (2014). Interaktiva medier och lärandemiljöer. Malmö: Gleerups

Hampson Lundh, A & Limberg, L (2013). Skolbibliotekets roller i förändrade landskap: en forskningsantologi. Lund: BTJ

Rivano Eckerdal, J & Sundin, O (2014). Medie- och informationskunnighet: en forskningsantologi. Stockholm: Svensk Biblioteksförening

Skolverket (2014). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Falun: Skolverket.

Sporrong, E & Tikkanen Westin, K (2016). Kritiskt tänkande i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur

Ungar & medier 2017: fakta om barns och ungas användning och upplevelser av medier. (2017). Stockholm: Medierådet



Kommentarer

Skicka en kommentar